söndag 15 juli 2012

Korpen - Edgar Allan Poe

KORPEN
Av Edgar Allan Poe

en Översättning och tolkning av Håkan Eklund, fredens år 2012

~

 Det var midnatt. Jag höll tankarna borta.
Jag lät dem vandra bort i böckernas
gamla sägner. Vid sömnens rand hör jag
någon som går. Sedan en tyst knackning
mot min dörr. Men inte mer.

 Jag minns det väl och hur jag var till sinnet.
Från elden föll svarta skuggor över mig.
Natten var lång och ingen tröst fanns i
böckerna. Jag tänkte på Lenore i sin himmel.
Hos mig fanns hon inte mer.

 Så hördes ett ljud från draperiet och
ett annat lätt mot dörrens glas. Jag blev rädd
och för att stilla kvalet och dämpa min
väckta fantasi sa jag så:
- Det är sent och någon ber mig öppna dörren.
Tålamod främling, jag gör nu som du ber.

 
Så blev jag vaken och klev upp från länstolen.
- Jag ber om ursäkt min herre eller fru. Jag satt
försjunken i minnen från en lyckligare tid.
Förlåt för det och jag hoppas ni förstår…
 Så öppnar jag upp dörren till ett kolsvart
mörker. Men inget mer.

 Jag såg in i mörkret. In i djupet av något
förlorat. Ett hopp i mitt hjärtas hopplöshet.
En förtvivlad tanke for ut från mig. Var det hon?
Jag knappt andas hennes namn:
- Lenore?
Men ljudet var från mig. Viskningen var en
uttalad önskan och inget mer

 Jag brann i min själ och stänger dörren.
Då! Plötsligt igen en knackning kom.
Vad är detta, tänkte jag i mitt dystra sinne,
är där någon utanför fönstret som sprider
denna oro från sitt håll?
Men hjärtat slutar bulta då, jag kommer på
det är bara vinden och inte mer.

 Upp slås fönstret. Det blir tyst och helt
fräckt, men ståtligt, nedstiger
en korp.
Ingen bugning gör han.
Ingen blick ger han mig.
Far genom rummet och landar på min Pallasbild.
Den tiger stillsamt - inget mer.

 Så faller korpens blick på mig.
Jag kan inte låta bli ett lättat skratt.
Så löjlig han ser ut!
- Du skrämde mig, fågel, men du är blott
ett djur och inte flög du fram ur
underjordiska världen! Har du ett namn?
Då sa korpen:
- Aldrig mer.

 Jag blev förvånad när korpen med
röst tydligt sa sitt dystert, dunkla svar.
För aldrig är det som det händer en
sansad människa att se en korp i sitt rum
presentera sig i ord och med ett
namn som detta Aldrig mer.

 Inget annat ord han la till de två andra
som i sig helt tecknade en bild av hans väsen,
av hela fågelns själ.
Jag såg på honom i tystnaden och sa:
- Nåväl, vänner har lämnat mig förr, imorgon
är du borta, som en dröm från inatt.
Då sa korpen:
- Aldrig mer.   

- Åh, jag sa och förstod, du är en tam fågel
Som lärt dig härma? Bara dessa ord kan du,
inga fler, stackars korp. Jag frestas att tro och
tänker då att kanske din ägarinna är en olycklig
kvinna som en tid inte talat till dig eller sig själv
på annat sätt än just så: Aldrig mer!

 Jag log återigen åt den besynnerliga korpen.
I min länstol sjönk jag ner i djupaste tankar
och i filosofiska banor grubblade jag över
mitt mörka, dystra sällskap, varifrån den kom
men mest vad den menade när den sa
sitt bistra: Aldrig mer.

 Där jag satt för att komma till rätta med
det mystiska kände jag hur korpens eldblick
gick till mitt hjärta. Mitt huvud vilade mot
kudden. Den purpurfina kudden. Den som var
hennes och jag minns igen. Sorgen! Så
faller mina tårar mot kudden ner.

 Rummet fylls av minnets doft. En glans
strålar ut i rummet. Som jag saknar henne.
Den svunna tid. Jag orkar inte mer!
Gud. Min gud! När kommer åter frid till
minnet av min vackra Lenore!
Och korpen sa då: Aldrig mer.

- Fågel eller djävul, vad du än är! Svara
Mig, vet du svaret? Vid stjärnorna,
Vid den gud jag tillber! Finns det ett
Lugn för min själ? Får jag, då mitt glas
är drucket, åter se min älskade Lenore?
Korpen svarar:
- Aldrig mer.

- Det blir ditt sista ord, fågeldjävul.
Ge dig av! Lämna mitt rum ska du!
Släpp ej dina fjädrar som miner om dig, drag
ur hjärtat din svarta näbb. Låt mig vara!
Korpen svarar:
- Aldrig mer.

 Och ännu sitter korpen där. Stillsam som
en demon. En avig skugga av det onda som
ett liv kan ge. Korpen skugga omger mig
helt. Ur den skugga som lever här ska min själ
kliva
  …aldrig mer.

1 kommentar:

  1. Mycket bra skrivet måste jag säga. Den är även avsevärt mer lättläst än många andra "översättningar" jag läst.

    SvaraRadera